Taekwondogradering i Kigali

Härom söndagen var det dags för Siri att gradera sig i Taekwondo. Ett gult bälte stod på spel. Sedan i mars har Siri varit med lite sporadiskt på Taekwondoträningarna, totalt fyra gånger om jag minns rätt. Hittills har hon deltagit på torsdagsträningarna, men gruppen samlas även på tisdagarna. Tisdagseftermiddagarna ägnar Siri och ibland även Vidar normalt sett åt pianoövningar med lärare i hemmet, men mot bakgrund av Siris nyfunna entusiasm för Taekwondo, tror jag vi försöka flytta pianolektionerna till en annan dag för att få mer utrymme för sparkar och slag. Några dagar under veckan innan graderingen fick Siri lov att vara hemma tre dagar från skolan på grund av nån slags virusinfektion. Ingen feber, men ont i halsen, öron och var i ögat. Det ena ögat var rejält uppsvällt på måndagmorgonen, ungefär som om hon blivit boxad i ansiktet. Vidar stannade också hemma under måndagen för att vila sig ikapp från sin förkylning. På tisdagsmorgonen tyckte jag barnen var i tillräcklig form för att gå till skolan. Det slutade med att skolan ringde kl 11 och ville få henne hemkörd. Siri hade ont i örat. Jag fick således slita mig från mina plikter längs poolkanten och hämta henne på skolan varefter vi svängde förbi den Belgiska ambassadens klinik som har öppen mottagning fram till klockan tolv. Läkarundersökningen gjorde vi mest för att utesluta halsfluss eller andra bakterieorsakde infektioner. Med denna lilla historik var vi tveksamma om Siri skulle kunna delta i Taekwondograderingen, särskilt eftersom torsdagsträningen brann inne som en följd av sjukdom. På fredagen var emellertid det värsta över och Siri gick till skolan igen. På lördagen verkade hon såpass bra igen att jag vågade anmäla henne till graderingen som skulle äga rum följande dag. Vi vaknade sent på söndagsmorgonen till en solig och även med Rwandamått, varm dag. Barnen hade sovit över hos kompisar och Sara åkte över och hämtade dem klockan elva. Vi sammanstrålade på ett hotell i närheten som har flera restauranger och en pool. Vädret var perfekt för en heldag vid poolen, men klockan två fick jag och Siri lov att lämna de övriga bakom oss och dra oss till Ralphs studio för graderingen. Dit anlände vi sålunda halv tre. De övriga barnen med familjer var redan på plats. Strax efter klockan tre blir vi ombedda att slå oss ned för nu var det dags för en Taekwondouppvisning innan graderingen inleddes. Uppvisningen genomfördes av själva mästaren, Boniface, och några av hans elever, som jag skulle gissa var ca 15-17 år gamla. Mot en ljudkuliss hoppade och sparkade de snabba och smidiga eleverna enligt ett koordinerat mönster. Crescendot bestod i att Boniface på ett mästerligt vis genomförde en tredelad hoppspark där han utan att nudda marken splittrade tre träplankor i rad som hölls uppe av eleverna på två meters höjd. Mycket imponerande. Själv undrade lite stilla vilket intryck detta skulle ge på gulbälteskandidaterna som satt uppradade på mattan framför i stilla väntan på sin egen stund i rampljuset. Formerna för graderingen var inte på förhand givna, men efterhand stod det klart att mästaren Boniface flankerad av två assistenter skulle göra en bedömning baserad på poäng, med 100 som högsta poäng. För varje fel skulle det ske poängavdrag. För att klara graderingen krävdes ett resultat motsvarande 65 poäng. Efter den här inledning kunde vi ana en viss nervositet i gruppen, som bestod av 6 svenska barn i åldrarna 5-9 år samt en kille som heter Ralph, typ 12 år, som skulle gradera sig för grönt bälte. Därefter inleddes själva graderingsövningarna, där det första momentet bestod i att inför gruppen, åskådarna och graderingsdomarna, demonstrera sparkar, slag och blockeringar i en viss följd. Boniface instruerade på koreanska och engelska och graderingskandidaten skulle med mod och självförtroende genomföra de efterfrågade momenten och kombinationerna. När detta moment var avklarat skulle kandidaten utföra en slags kata där ordningen på momenten behövde ha tränats in på förhand. För gulbälteskandidaterna bestod katan av 18 moment. Båda dessa graderingsmoment fordrar en hel massa koncentration, så det var imponerade att se hur barnen klarade att hålla huvudet kallt trots den lite pressade situationen och den varma eftermiddagen. När alla 6 barnen var klara med det första graderingsmoment lämnade mästaren Boniface instruktioner till den andra delen av graderingen, i vilket det första momentet bestod av att räkna så långt som möjligt på Koreanska. Här märkte jag direkt att Siri kände sig osäker, så medans instruktionerna lämnades passade jag på att kila fram till henne för att ge henne ett uppmuntrande ord på vägen. Efter det numeriska övningarna ställdes barnen två och två mot varandra i en sparringfight. För att undvika skador bar de både hjälm och magskydd. Varje fight pågick cirka 3 minuter och poäng delades ut enligt regelboken. Siri ställdes i sin fight mot sin klasskompis Robin. I samband med en vågad attack föll Robin och det första poänget var ett faktum. Sen steg han av mattan och det andra poänget delades ut. Sen gav de varandra varsin spark och poäng delades ut till båda kombatanterna. Det var roligt men samtidigt lite rörigt. Siri vann fighten, men det hade nog kunnat sluta på vilket vis som helst. Efter momentet med fighten var det dags att visa upp sin förmåga att försvara sig mot en ”riktig” attack, denna gång utan skydd. När Siri försvarade sig från Robins angrepp, valde hon att hålla i hans sparkben och samtidigt fälla hans stödjeben. Försvaret avslutade hon med att hon böjd över den fällde Robin råkade klippa till honom över munnen! Det slutade emellertid utan blodspilla, men Robin fick bita ihop lite kring läpparna under de följande minutrarna. Det andra momentet i den andra graderingsavdelningen var nu till ända och nu var vi framme vid det avslutande momentet. Detta gick ut på att med egenvald teknik, knäcka en brädbit. Precis som på film. Mästaren Boniface hade under den inledande demonstrationen lyckats knäcka fem brädbitar med ett slag, så förebild saknades åtminstone inte i detta fall. Siri valde att försöka slå sönder brädbiten med ett slag. Det funkade tyvärr inte så bra och i stället för att splittra den ondsinta brädbiten drog hon på sig en värkande hand. Tyvärr fastnade ögonblicket inte på bild när Siri med en välriktad spark lyckades knäcka brädbiten och genom detta troligen besegla sitt poängmässiga öde i denna gradering. I skenet av de sista solstrålarna vid klockan halv sex är det så slutligen dags för den stackars 12-årige Ralph som hittills varit förpassad till åskadarplats, att efter 3 och halv timmes väntan genomföra sitt försök att byta ut det gula bältet mot ett i grön färg. Efter en totalt sett ganska nervös tillställning sätter sig domartrion ned för att sammanställa resultaten av eftermiddagens graderingsövningar. 10 minuter senare meddelades resultaten, men först tillfrågades kandidaterna om de själva trodde att de har klarat graderingen eller ej. Alla utom en hyser tillförsikt. Boniface passar på att föreläsa om vikten av självförtroende i Taekwondo och att man inte får tvivla på sin förmåga. Till slut meddelas att alla kandidaterna har klarat testet och nu står i begrepp att träda in i Taekwondolorens upphöjda värld. Diplom delas ut, bälten knyts kring de stolta barnens dräkter och bugningar utbytes. En på alla sätt framgångsrik eftermiddag når sin höjdpunkt då värdarna för evengemanget dukar fram förfriskningar och snacks till både deltagarnas och publikens förnöjelse. Nu är det dags att byta ut Siris Karatedräkt mot en riktig Taekwondodräkt. Hoppas intresset håller i sig bara, för hon växlar intressebanor snabbt Siri. Återstår att se om Vidar kan lockas in i sporten.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s